För ett antal år sen skulle jag få ordning i mitt liv så jag fick gå hos en psykolog. Vi skulle med hjälp av kbt strukturera upp mina dagar. Jag fick i uppgift att göra ett veckoschema som jag skulle sätta upp på kylskåpet så jag inte skulle missa att se det varje dag. Men det var inget bra att ha det på kylskåpet för så fort någon kom på besök så frågade dom givetvis om schemat. Så jag tog bort det och började leva ostrukturerat som vanligt. Sista gången jag var hos psykologen sa han: ”Nu vet du hur du ska göra så det är bara att göra det.Vi behöver inte träffas mer.” Kanske hade han tröttnat på mig, vem vet? Jag anser dock att ADHD är inte något man man kan bli ”färdigbehandlad” för, om jag inte har missuppfattat det hela så är det ett funktionshinder och ett funktionshinder kan man aldrig behandla bort. Man kan förbättra förutsättningarna för att klara sig trots funktionshindret men inte ta bort det. Vad är då slutsatsen av detta: Man borde som ADHD:are få tillgång till terapi när man känner att man är i behov av det, kanske resten av sitt liv. Jag är ju färdigbehandlad enligt psyk så vad ska jag göra resten av mitt liv. Leva i en bubbla?Gå och grubbla. Trilla eller snubbla. Nej det blev allvarligt i dag, får skriva något roligare nästa gång.
Arkiverad under: ADHD
Jag tror också att man behöver få tillgång till terapi när man behöver det efter att ha gått ”klart”, om inte annat för att följa upp hur det funkar. Inte bara med en läkare. Man vet ju inte alla gånger hur det funkar själv! Det är det som är bra med att skriva har jag märkt. Jag minns ju sällan hur det var från början, men så kan jag gå tillbaka och läsa och då minns jag även andra saker, sånt som hänt ”mellan inläggen” och det hjälper mig att förstå hur jag har det
Jag undrar över det där schemat som du plockade ned för att andra kommenterade det, kan du ha sådana uppe numera?
Jag tycker det svåraste är att komma ihåg att byta plats eller utseendced på schemana etc för det blir på nåt vis som att de försvinner för att man blir så van att se dem
Vad det gäller scheman så har jag inte haft några uppe sedan dess. Jag prövade med att ha schemat i sovrummet men efter tag såg jag det inte längre.
Däremot har jag fått ett annat schema i form av diabetes som man måste följa slaviskt.
Här kan man snacka om struktur. Men efter ett tag tappar man strukturen även här och får då göra omstarter hela tiden.
Om jag berättar att jag VET att man glömmer av eller inte lägger märke till en tex tavla som har en avsedd plats, efter ca 3 veckor oavsett om man har har diabetes, npf, bråttom eller ett stort konstintresse. Det här gäller även andra saker som man inte särskilt tar sig en titt på, eller letar mellan varven. Som tex en väggklocka eller en anslagstavla. (vilken man helst ska byta grejer på hela tiden för att skapa rörelse) Det finns svensk forskning som är gjord ca 2004 på det här i ett projekt jag jobbade med.
Så med risk att låta som värsta besserwissern: Dina omstarter är alltså inte nåt annat än ditt egna smarta sätt att fatta att du förträngt den gamla bilden/strukturen. Coolt va? Testa schemalägga omstarterna med ca 3 veckors mellanrum nu när du vet och testa! Kan ju främja även diabetesschemat.