Jag som trodde att jag skulle skriva här minst en gång i veckan. Men så är det när man får en paranoid släng. Det här med paranoiditet hör till det bipolära har jag fått lära mig av psykiatrin. Men hur man bekämpar det lärde dom aldrig ut eller så gjorde dom det men jag var kanske inte mottaglig just då. I vilket fall som helst har jag glömt det. Det värsta med paranojan är att man blir handlingsförlamad och drar sig undan vardagslivet. Men det är livet man vill leva och delta i så det är bara att gneta på. Ja det blev kort men ändå något.
Den här killen är inte paranoid. Men man kan nog påstå att han är lite rolig.
För ett antal år sen skulle jag få ordning i mitt liv så jag fick gå hos en psykolog. Vi skulle med hjälp av kbt strukturera upp mina dagar. Jag fick i uppgift att göra ett veckoschema som jag skulle sätta upp på kylskåpet så jag inte skulle missa att se det varje dag. Men det var inget bra att ha det på kylskåpet för så fort någon kom på besök så frågade dom givetvis om schemat. Så jag tog bort det och började leva ostrukturerat som vanligt. Sista gången jag var hos psykologen sa han: “Nu vet du hur du ska göra så det är bara att göra det.Vi behöver inte träffas mer.” Kanske hade han tröttnat på mig, vem vet? Jag anser dock att ADHD är inte något man man kan bli “färdigbehandlad” för, om jag inte har missuppfattat det hela så är det ett funktionshinder och ett funktionshinder kan man aldrig behandla bort. Man kan förbättra förutsättningarna för att klara sig trots funktionshindret men inte ta bort det. Vad är då slutsatsen av detta: Man borde som ADHD:are få tillgång till terapi när man känner att man är i behov av det, kanske resten av sitt liv. Jag är ju färdigbehandlad enligt psyk så vad ska jag göra resten av mitt liv. Leva i en bubbla?Gå och grubbla. Trilla eller snubbla. Nej det blev allvarligt i dag, får skriva något roligare nästa gång.
Ja då har man tagit sig samman att skriva lite till. Jag har gjort det igen, fast det händer hela tiden men den här gången märkte jag det. Jag menar det här med att säga någonting utan tänka på att det man säger inte borde ha blivit sagt. Det har jag läst att det är typiskt adhd att göra så. Det händer att man trampar folk på tårna när man gör så. Man får alltid ågren efter om man märker det, fast ibland märker man inte att man har sagt något dumt. Annars har jag jobbat med att få bloggen att se ut som jag vill, men jag har inte lyckats ännu. Det kommer att bli bättre hoppas jag. Jag har ju Lamictal som medicin för ADHD. Enligt mina syskon hade jag nog en våldsam ADHD när jag var barn, jag var aldrig still, for omkring som en (galning) vilket jag inte gör idag. Men i hjärnan far det omkring som en (galning), jag tror att ADD:n kan var nog så konstig som ADHD:n .
Annat var det förr enligt scientologerna då var man bara vild o galen, numera har man ADHD och drogas. Vad ska man tro. Verkar det snurrigt? Då skulle ni höra alla tankar i mitt huvud. Nej nu är det bäst att sluta för ikväll. Här är ett program om depression och adhd och bipolär.
Jag var på mitt årliga besök hos psykiatrikern i augusti 2007. Nu bör det omtalas att jag har mitt årliga besök vart tredje år då dom anser att jag mår bra som det är. Men jag tycker det är en smula underligt då jag aldrig kommer till sängen på kvällen för att jag har så mycket att göra med datorn och träna musik då jag också är hobbymusiker. Det är väl typiskt för en adhd:are, att man sen får en släng av mani när man varit uppe för länge det får man till på köpet. Nu får det ju sägas att jag mår förhållandevis bra mot vad jag gjorde för 8 år sen, då jag gick in i psykos då jag inte tog någon medicin för jag var absolut inte manodeppressiv, men det har jag insett att jag är. Numera har jag orfiril som är istället för litium och risperdal som skall lugna ner lite. Men för 6 år sedan kom min psykolog på att jag nog hade adhd så jag fick göra några tester och dom föll väl ut. Så nu är jag bipolär-adhd:are. Det är väl så att jag saknar h:et d.v.s. att jag är en add:are då jag inte fladdrar omkring rent fysiskt så mycket. Men inne i huvet snurrar det på ganska bra. Mina maniska skov är ju ganska milda då jag inte går in i psykoser längre och depressionerna är inte så djupa. Men alltihop ligger där och lurar, man kan aldrig känna sig säker. Men nu är det 2008 och det finns en del bloggar att läsa om bipolär-adhd då diagnoserna blir allt vanligare tillsammans. En blogg som jag tycker är underhållande att läsa är virrikokko, den tjejen kan verkligen skriva. Nu slutar jag för inatt. Jag återkommer snart.
